Jag satt och läste i en av mina gamla bloggar och hittade ett inlägg som jag vill lägga in här. Det är hur jag såg tillbaka på den 6/7 1996. Den dagen då min älskade storasyster lämnade oss. För en del kan det vara rätt känslomässig läsning så ni får välja själv om ni "orkar" eller inte.
Kopierar bara in min text från en annan blogg här:
Jag var hemma hos en kompis i Bäsna. Vi badade och hade jätteskoj, jag va 10 år och min vän Reneé va 12 eller 13 år. När vi badat klart springer vi hem till henne och hennes pappa "Magnusson" för att mamma ska hämta mej.
När vi kommer dit säger Magnusson att mamma inte har tid att hämta mej för dom håller på med höskörden men att våran granne Elvy skulle komma och hämta mej istället.
Jaha tänkte jag, som att det spelar någon roll vem som hämtar mej?! Vi sprang till en stuga ute på gården där Reneé hade sitt rum under sommaren och fortsatte ha skoj.
Efter ett tag kommer Magnusson och knackar på och säger att Elvy kommit nu. Jag går ut och elvy sitter på verandan in till huset. Hon ser så konstig ut och så säger hon att jag ska kom ma och sätta mej bredvid henne för att hon ska berätta en sak. Jag sätter mej fnissande ner för jag och Reneé hade flamsat å fnissat och det är ju inte bara att sluta, iaf inte när man är i den ålderna.
Men som sagt, jag sätter mej bredvid Elvy och hon säger att mamma inte alls hålller påå med höskörden utan att hon är i falun med Marleén.
Jaha å vad spelar det för rolll?? ska vi åka hem nu? tänker jag. Så ser jag att Elvy är helt tårögd och så säger hon att Marleén har ramlat av hästen och att hon inte mår nå bra! Att ambulansen hämtat henne.. Jag blir jätterädd och springer in i Reneés "rum" och gråter. Alla 3 kommer efter för att se hur jag mår och Elvy säger att vi ska åka till mormor nu för att höra om hon hört nått.
Väl hos mormor så är min lilla kusin Eddie där och han är ute på gården och spelar fotboll så jag stannar ute och spelar lite med han mendans Elvy går in och pratar med mormor. Efter ett tag går jag in och tänkte säga hej till mormor men när jag kommer in ser det ut som att både mormor och Elvy gråtit men dom förnekar det och Elvy säger att dom inte hört nåttt men att vi måste åka hem och ge hästarna sitt lunch hö.
När vi är vid hagen och precis har gett hästarna höt ser jag att det svänger in en minibuss på våran gård. Jag blir jätteglad och börjar springa hemmåt för jag tror att det är Marleén, mamma och Tommy som kommer från lasarettet med en taxi eller så eftersom dom åkte ju in med ambulans.
Inne på gården ser jag att det är morfar och hans fru Ulla som kliver ur bussen och springer fram och frågar varför dom har en sån buss och om det är för dom ska å hämta Marleén i Falun som don har så stor bil. Morfar sätter sej på huk bredvid mej och han ser så ledsen ut. Va är det med folk idag tänkte jag, varför ser alla så ledsna ut?
Morfan vill att jag ska sä'tta mej i hans knä och när jag sitter där frågar jag om han iaf visste hur det var med Marleén och när hon kommer hem igen?!
Då säger han -"Marleén kommer aldrig hem nå mer. Hon är död!"
Jag reser mej och springer mot hästhagen igen men morfar springe ikapp och håller fast mej och jag skriker att han som är så j*vla gammal borde väl veta att man inte ljuger om sånt!
-"Jag önskar att jag ljög, Emmeli men det gör jag inte. Marleén är död!"
Ni ska bara veta hur mycket hat jag kände mot morfar i den stunden. Han kan inte bara komma och tro att han kan lura i mej nått så elakt.
In på gården kommer ännu en bil. Det är mamma och Tommy som kliver ur och jag springer gråtande fram till mamma och säger vad morfar sagt och frågar om det stämmer.. Hon börjar storböla och säger Ja det stämmer!
Det var den absolut Värsta dagen i hela mitt liv!
Det var skönt men samtidigt jobbigt att skriva ner vad jag kommer ihåg från den dagen och hur jag kommer ihåg den dagen. Den är rätt så tydlig, medans dom närmsta månaderna bara är en stor dimma.
Nu i eftterhand så vet jag att mormor och Elvy fick veta det redan hon mormor och jag beundrar dom , specielt Elvy som kunde låssas så bra att dom inget visste och att hon kunde köra hem mej så morfar fick berätta istället... Jag tror aldrig jag tackat henne men jag kom ihåg hur skönt jag tyckte att det var att hon fanns där. Elvy och hennes man och 2 barn var som en extra familj för mej. Jag var alltid hos dom. Så jag är glad att det var hon och ingen annan som hämtade mej.
Medans Elvy var och hämtade mej körde hennes man Björn tillbaka hästen som va med i olyckan till ägeren vi köpte hästen av ca en vecka innan så att mamma skulle slippa se den nå mer.
Jag har även fått veta hur olyckan gick till.. Hästen (Zera) stegrade sej men Marleén ramlade inte av då hon var en van ryttare så Zera tappade balansen och ramlade rakt bakåt så Marleén blev mosad mellan asfalten och Zera precis utanför vår tomt.
Inte en dag går Marleén utan att jag tänker på dej! Älskar dej sååå!
Japp de va den texten. Kommer ihåg att jag bara ca ett år efter olyckan så skulle vi i skolan skriva om den bästa respektive den sämsta dagen i våra liv i uppsattsform. Värsta dagen i mitt liv blev ju denna. Skrev just denna text 2007 men kommer ihåg att jag "uppdaterade" minnet med att läsa den detxten från 1997 först.
Snart 15 år sen min älskade syster lämnade mej =( och nu på juldagen är det 20 år sen pappa lämna oss=( Va det är mycket död.. Spec på juldagen. 2 år sen älskade Charlie lämna oss och 3 år sen Andreas... Varför kan inte folk sluta dö? Varför?
Nu ska jag sluta deppa och leka lite med lillskrot ist =) Ha en bra dag!
